Nytt år 2012

En dag ringde det på dörren och jag dyker under bordet. Strax står där ett djur och tittar på mig, han morrar lätt och jag reser lite ragg. En hund?! En vacker grå hund. Vi tittar på varann, nosar och prövar oss fram. Jag känner mig lite spänd men mest nyfiken. Vi kunde till och med äta lite skinka i varsin skål samtidigt, utan att det kändes för jobbigt. När det blev dags för hunden och hans matte att gå gick jag runt och nosade. Hoppas att han kommer tillbaka. Kanske blir vi två också goda vänner en dag.

Nya upptåg

Hej hej! Det har varit en trevlig tid tycker jag. En hel del besök av familjen och andra, gran med saker i och god mat och ännu ljuvligare dofter. Att skinkan skulle vara god var ju givet. Den kom från mina hemtrakter.

Nu plockas julsaker undan och jag kan inte längre sitta under trädet i bästa Ferdinand stil. Jag har också varit ute och åkt bil; reseburen gillar jag och får jag väl ta, helt okej. I köket pågår ständigt denna kamp mellan matte och husse å ena sidan och undertecknad på den andra. Jag talar om köksbordet och vad det ska användas till. Som lek- och liggplats till mig eller helt andra människor-aktiviteter som mat, tända ljus och manglade dukar. Köksbordet lär nog bli en långbänk...

Nu har min päls börjat ändra färg till mera beige där det förut var ljust grå-vitt. Jag är i alla fall jättetjusig, om man ska tro familjen. Det gör jag. Fortfarande blir jag lite rädd för dörrklockan, men alla dom som bara kommer direkt in i hallen springer jag gärna och möter. Det är roligt!

Nu har det också äntligen blivit vinter. Det kommer alltfler fåglar till vår gård. Men jag är nöjd med att sitta i fönstret och bevaka dom. Ut i allt det vita går jag inte! Balkongen räcker så bra.