Morris

Morris
Visst är jag snygg!

söndag 16 oktober 2011

Hej där!

Nu är jag helt säkert på min sak. Det är farligt att bo i Umeå för mig som katt. Kopplet kommer på ibland och vi ska ut på en promenad eller bara vara på gården. Först ska vi då ta oss igenom loftgången. Är det lugnt från parkeringen och hissen blir nästa utmaning två halvtrappor. Där möter vi ibland trevliga människor som bär på olika väskor, kassar eller postväskor. Här får husse bära mig. Nu kan man lätt tro att faran är över - icke sa nicke- Hissen kan plötsligt brumma till och öppna sina dörrar! Jag trycker mig mot marken och hoppas att min gråa päls ska försvinna i det grå stengolvet.

Ute är det mycket surr av bilar men också många buskar att gömma sig i. Det gör jag. Om jag inte hade så mycket att göra med min rädsla, skulle jag kunna ägna mig åt att jaga vackra höstlöv och hålla koll på fåglarna...Skatorna ser större och fetare ut här i stan och jag saknar de gamla trötta husflugorna som satt och slöade i stugans fönster.  

söndag 2 oktober 2011

Hej igen!

Oj, nu var det länge sedan jag hörde av mig. Det har varit mycket att göra. Jag älskar att vara ute på promenader i min röda sele. Det doftar så ljuvligt av gamla möss, spindlar och andra kulinariska läckerheter.

Även inomhus har det varit fullt upp. Det verkar som om alla gamla sega flugor vill samlas på våra fönster och ofta så högt som möjligt. Där är det inte bara de höga fönstren som är ett problem utan krukor, lampor och t.o.m. fönsterbänkar, som inte sitter fast!

Familjen har låtit mig öva på att åka bil och igår var det dags igen - trodde jag! Det var alldeles fullt med grejer i bilen, men matte lyckades klämma in sig bredvid min resebur och så bar det iväg med husse vid ratten. Efter ett tag inser jag att något inte stämmer.

Vi åker och åker, jag somnar snart, men tittar upp ibland och ser att matte ler sådär gulle-gulligt! Då är det lika bra att sova en stund till. När vi äntligen stannar bär det iväg in bland en massa nya ljud och dofter, men människorna är de samma.

Jag släpps ut ur buren och ser mig om. Här finns ett antal välsmakande krukväxter, ett burspråk att sitta i och gott vatten! Detta blir rätt snabbt accepterat. Jag har blivit Umebo!