Hej där!

Nu är jag helt säkert på min sak. Det är farligt att bo i Umeå för mig som katt. Kopplet kommer på ibland och vi ska ut på en promenad eller bara vara på gården. Först ska vi då ta oss igenom loftgången. Är det lugnt från parkeringen och hissen blir nästa utmaning två halvtrappor. Där möter vi ibland trevliga människor som bär på olika väskor, kassar eller postväskor. Här får husse bära mig. Nu kan man lätt tro att faran är över - icke sa nicke- Hissen kan plötsligt brumma till och öppna sina dörrar! Jag trycker mig mot marken och hoppas att min gråa päls ska försvinna i det grå stengolvet.

Ute är det mycket surr av bilar men också många buskar att gömma sig i. Det gör jag. Om jag inte hade så mycket att göra med min rädsla, skulle jag kunna ägna mig åt att jaga vackra höstlöv och hålla koll på fåglarna...Skatorna ser större och fetare ut här i stan och jag saknar de gamla trötta husflugorna som satt och slöade i stugans fönster.  

Hej igen!

Oj, nu var det länge sedan jag hörde av mig. Det har varit mycket att göra. Jag älskar att vara ute på promenader i min röda sele. Det doftar så ljuvligt av gamla möss, spindlar och andra kulinariska läckerheter.

Även inomhus har det varit fullt upp. Det verkar som om alla gamla sega flugor vill samlas på våra fönster och ofta så högt som möjligt. Där är det inte bara de höga fönstren som är ett problem utan krukor, lampor och t.o.m. fönsterbänkar, som inte sitter fast!

Familjen har låtit mig öva på att åka bil och igår var det dags igen - trodde jag! Det var alldeles fullt med grejer i bilen, men matte lyckades klämma in sig bredvid min resebur och så bar det iväg med husse vid ratten. Efter ett tag inser jag att något inte stämmer.

Vi åker och åker, jag somnar snart, men tittar upp ibland och ser att matte ler sådär gulle-gulligt! Då är det lika bra att sova en stund till. När vi äntligen stannar bär det iväg in bland en massa nya ljud och dofter, men människorna är de samma.

Jag släpps ut ur buren och ser mig om. Här finns ett antal välsmakande krukväxter, ett burspråk att sitta i och gott vatten! Detta blir rätt snabbt accepterat. Jag har blivit Umebo!

Selen kom på en dag och sen bar det iväg till reseburen och in i bilen. Det kändes ovant och trots att jag kämpade hårt för att komma ut, så var det alltid något ivägen. Jag satte båda framtassarna i vattenskålen för att nå fram till mattes hand, som fanns där hela tiden. Trots att jag pep och grät en bra stund, var det ingen som ville hjälpa mig ut.

Sen började jag förstå, jag skulle få se en massa fina träd, så jag satte mig ner för att se bättre och när jag nästan höll på att somna var vi plötsligt hemma. Då hände det bästa; jag får GODIS, flera bitar. Då stannar jag kvar i buren och väntar på fler gobitar. Det här kommer att bli bra. Familjen har fattat hur man kan använda en resebur.

Senaste tiden

Jag har verkligen jobbat hårt med den innätade bron. Ja, det är ju husse som har nätat, jag har gått igenom varje liten vinkel och ihopknuten snodd för att nu äntligen inse att det inte går. Att ta sig ut alltså. Men det känns okej. Nu när det är så varmt ligger jag i skuggan under en bänk - busar ibland och sover ibland.

Nu har vi haft fler medlemmar av familjen här. Så trevligt med all denna uppvaktning! Och håll i er nu! Någon har skrivit en sång till mig! Hur många katter blir omnämnda i ord och ton vid endast 15 veckors ålder?! Jag bara undrar...

Min familj har ganska lätt för att lära. Matte har förstått att hon måste byta ut den hemska gamla morgonrocken mot något trevligare. Tills dess kommer jag att bära mig lite illa åt på morgonen. Dom har också förstått när jag vill leka, gå på toa och ut på bron. Jag får bara ha lite tålamod - dom är ju människor.

Det här med maten och vad jag tycker om den går ju inte att diskutera. Jag äter helt enkelt inte lax längre - så jag lämnar maten och hoppas på kyckling eller något annat kött nästa gång.

Att sova

Är ett av mina stora intressen. I kammaren såg jag snabbt ett keramikfat, stort fint för frukt och ett arvegods. Där finns plats för mig och gav dessutom en skön svalka när det varit varmt. Familjen säger att jag har fruktstund när jag ligger där. Vad då frukt?! Jag är ju en katt.

I köket finns min riktiga sovplats, uppe på klätterträdet. Där har jag också bra utsikt över allt och alla. I går dök min uppfödarfamilj upp! Gissa vem som blev glatt överraskad! I besöket ingick tydligen klippning av klor -  okej då, det gick ju snabbt!

En och annan granne och släkting tittar in och säger beundrande saker om mig. Klart man mår gott!

Nästan 14 veckor gammal

En närmare presentation

Jag är en sibirisk katt, grå med svart rand längs rygg och svans. Om jag får säga det själv är jag en fena (!) på att hoppa. Vi är kända för att få jobba på cirkus; men det behöver inte jag. Jag har det trevligt ändå...

Det har hänt många nya saker och jag lär mig mer hela tiden. Matte börjar förstå att när hon börjar röra i en kastrull då är det matdags och då ska det gå fort och inte mutas med något torrfoder! Men hon lär sig väl med tiden.

Husse har betett sig lite märkligt de här dagarna. Han går ofta omkring med verktyg i händerna och nu har vi fått nät och plast lite överallt. Men vi får väl se; jag är ju bra på att hoppa...