8 månader

Hej där!

Idag nästan 8 månader gammal vägde jag 3,9 kg. Familjen verkade nöjd med det, så förmodligen var det bra. Saken är nämligen den att jag har haft en del problem med magen. Utan att behöva gå in på privata små detaljer kan man säga att det blev en del duschande och putsande tills expertis rådfrågades och jag fick en särskild kost.

Smart som jag är kom jag snart på att denna intressanta mat fanns i en stor glasburk i badrummet, Den var väl märkt men jag klarar mig bra med luktsinnet. Stor skräll - burken hamnar på golvet, går i tusen bitar, jag flyr in i köket som en oljad blixt och sätter mig där och försöker se oskyldig ut. Som om detta inte vore nog. Om halsen sitter en tejp från burken: specialkost! Då blev jag så förkrossad(!) att jag gömde mig i tv-skåpet länge!

Nu kommer lite självskryt. Jag är bra på att pussas! Det är mest på morgonen för att få främst matte ur sängen, men det senaste är när någon jag gillar sitter på ena sidan av en el-ljusstake och jag på den andra. Då sticker jag ut nosen och pussas.

En helt vanlig dag...

När Husse sticker ut sina 45:or i hallen, ligger jag på en liten blå filt vid sidan av dörren och väntar. Sen blir det frukost och vattenfontänen går igång. Efter en hel del arbete med råttsvansar, morgonrocks-band och sängar som man ska busa i brukar det kännas skönt med en egen stund ute i "pensionärskuvösen". Där håller jag utkik efter en katt, som tydligen kommit på villovägar och så är det förstås talgoxarna och skatorna som ofta försöker skrämma mig.

När det sen blir sovdags har jag några favoritställen. En stor papperskasse är bra, men lite riskabel - matte kan komma farande och då är det inte bara kassen som blir platt. En skinnfotölj är också bekväm att ligga i och den nyaste sovplatsen är i linneskåpet. Men där blir jag bara korta stunder. Matte och jag har inte alltid samma åsikter! Det kanske kallas uppfostran.

Sen blir det lunch; då får jag mat före familjen - det är för att jag inte ska springa på matbordet - men det gör jag ändå ibland. Jag gör som grabben i tv-reklamen och sätter upp en min av total oförståelse "are you talkning to me" när jag blir tillsagd att hoppa ner. Apropå hoppa har vi en knepig fläkt. Den lutar nedåt, så första försöket att ligga där i värmen slutade hastigt med att jag rasade ner på golvet. Förargligt på min ära! Men nu kan jag både hoppa ner frivilligt från fläkten och vända på mig!

Så rullar dagen på. Ibland kommer det delar ur övriga familjen på besök. Då rusar jag som en oljad blixt mot ytterdörren och lägger mig på hallmattan för att bli kliad på magen. Det är mitt sätt att säga - Hej, så kul att du kommer! Då blir det lek och bus och mat igen. Ibland ska pälsen kammas; det är skönt. Klippning av klor; mindre skönt.

Jag sover ofta när familjen tittar på tv och när de går till sängs går jag igång så att säga! Det blir natt och tyst, sovrummsdörren stängs och alla högljudda leksaker har gömts undan. Men då hörs plötsligt i nattens mörker en mansröst tala högt och myndigt. Husse kommer sättande och ser frågande ut! Rösten i natten kom från radion och det var jag som hade satt igång den. Det var bara att kliva på fjärrkontrollen! Det var en helt vanlig dag hos min familj.

bilder på mig

Lek och bus!

I stugan på bron hade jag full koll på vad familjen gjorde.

Ida, min lill-matte, testar sin nya kamera och det är klart att man ställer upp!

att bada

Hej!

Jag har ju gått omkring här och trott att allt var gott och väl med min renlighet. Det är ju "katttvätt" som har gällt. Men icke sa Nicke (igen)! Intet ont anande hoppade jag ner i badkaret med den lila baljan i. Där trivs jag ju bara bra och brukar till och med ta mig en liten tupplur där ibland.

Men nu var där plötsligt fyra händer vänliga och varma, och en massa vatten! Sen blev det vitt och skummigt och en trevlig doft började sprida sig i rummet. Det här med vatten har jag egentligen ingenting emot. Men detta blev i mesta laget. Sen skrattade man åt mig så jag förstod att uttrycket "som en dränkt katt" blev aktuellt. Det var lite kränkande.

Just när jag trodde att jag överlevt dyker det allra värsta upp. Jag sitter i mattes knä på toalocket väl inlindad i ett badlakan, när ett svart enögt vidunder med en lång svans dyker upp och vrålar ut något varmt mot mig. För att åtminstone slippa se eländet stoppar jag in huvudet i mattes armhåla, tittar försiktigt fram, men vidundret var där! En lång stund!

Men när dramat var över fick jag massor med beröm och jag måste medge att pälsen blev väldigt silkeslen och fin. Nu hoppas jag bara att familjen glömmer att ta fram kameran även nästa gång det ska badas.

Hej där!

Nu är jag helt säkert på min sak. Det är farligt att bo i Umeå för mig som katt. Kopplet kommer på ibland och vi ska ut på en promenad eller bara vara på gården. Först ska vi då ta oss igenom loftgången. Är det lugnt från parkeringen och hissen blir nästa utmaning två halvtrappor. Där möter vi ibland trevliga människor som bär på olika väskor, kassar eller postväskor. Här får husse bära mig. Nu kan man lätt tro att faran är över - icke sa nicke- Hissen kan plötsligt brumma till och öppna sina dörrar! Jag trycker mig mot marken och hoppas att min gråa päls ska försvinna i det grå stengolvet.

Ute är det mycket surr av bilar men också många buskar att gömma sig i. Det gör jag. Om jag inte hade så mycket att göra med min rädsla, skulle jag kunna ägna mig åt att jaga vackra höstlöv och hålla koll på fåglarna...Skatorna ser större och fetare ut här i stan och jag saknar de gamla trötta husflugorna som satt och slöade i stugans fönster.  

Hej igen!

Oj, nu var det länge sedan jag hörde av mig. Det har varit mycket att göra. Jag älskar att vara ute på promenader i min röda sele. Det doftar så ljuvligt av gamla möss, spindlar och andra kulinariska läckerheter.

Även inomhus har det varit fullt upp. Det verkar som om alla gamla sega flugor vill samlas på våra fönster och ofta så högt som möjligt. Där är det inte bara de höga fönstren som är ett problem utan krukor, lampor och t.o.m. fönsterbänkar, som inte sitter fast!

Familjen har låtit mig öva på att åka bil och igår var det dags igen - trodde jag! Det var alldeles fullt med grejer i bilen, men matte lyckades klämma in sig bredvid min resebur och så bar det iväg med husse vid ratten. Efter ett tag inser jag att något inte stämmer.

Vi åker och åker, jag somnar snart, men tittar upp ibland och ser att matte ler sådär gulle-gulligt! Då är det lika bra att sova en stund till. När vi äntligen stannar bär det iväg in bland en massa nya ljud och dofter, men människorna är de samma.

Jag släpps ut ur buren och ser mig om. Här finns ett antal välsmakande krukväxter, ett burspråk att sitta i och gott vatten! Detta blir rätt snabbt accepterat. Jag har blivit Umebo!

Selen kom på en dag och sen bar det iväg till reseburen och in i bilen. Det kändes ovant och trots att jag kämpade hårt för att komma ut, så var det alltid något ivägen. Jag satte båda framtassarna i vattenskålen för att nå fram till mattes hand, som fanns där hela tiden. Trots att jag pep och grät en bra stund, var det ingen som ville hjälpa mig ut.

Sen började jag förstå, jag skulle få se en massa fina träd, så jag satte mig ner för att se bättre och när jag nästan höll på att somna var vi plötsligt hemma. Då hände det bästa; jag får GODIS, flera bitar. Då stannar jag kvar i buren och väntar på fler gobitar. Det här kommer att bli bra. Familjen har fattat hur man kan använda en resebur.

Senaste tiden

Jag har verkligen jobbat hårt med den innätade bron. Ja, det är ju husse som har nätat, jag har gått igenom varje liten vinkel och ihopknuten snodd för att nu äntligen inse att det inte går. Att ta sig ut alltså. Men det känns okej. Nu när det är så varmt ligger jag i skuggan under en bänk - busar ibland och sover ibland.

Nu har vi haft fler medlemmar av familjen här. Så trevligt med all denna uppvaktning! Och håll i er nu! Någon har skrivit en sång till mig! Hur många katter blir omnämnda i ord och ton vid endast 15 veckors ålder?! Jag bara undrar...

Min familj har ganska lätt för att lära. Matte har förstått att hon måste byta ut den hemska gamla morgonrocken mot något trevligare. Tills dess kommer jag att bära mig lite illa åt på morgonen. Dom har också förstått när jag vill leka, gå på toa och ut på bron. Jag får bara ha lite tålamod - dom är ju människor.

Det här med maten och vad jag tycker om den går ju inte att diskutera. Jag äter helt enkelt inte lax längre - så jag lämnar maten och hoppas på kyckling eller något annat kött nästa gång.

Att sova

Är ett av mina stora intressen. I kammaren såg jag snabbt ett keramikfat, stort fint för frukt och ett arvegods. Där finns plats för mig och gav dessutom en skön svalka när det varit varmt. Familjen säger att jag har fruktstund när jag ligger där. Vad då frukt?! Jag är ju en katt.

I köket finns min riktiga sovplats, uppe på klätterträdet. Där har jag också bra utsikt över allt och alla. I går dök min uppfödarfamilj upp! Gissa vem som blev glatt överraskad! I besöket ingick tydligen klippning av klor -  okej då, det gick ju snabbt!

En och annan granne och släkting tittar in och säger beundrande saker om mig. Klart man mår gott!

Nästan 14 veckor gammal

En närmare presentation

Jag är en sibirisk katt, grå med svart rand längs rygg och svans. Om jag får säga det själv är jag en fena (!) på att hoppa. Vi är kända för att få jobba på cirkus; men det behöver inte jag. Jag har det trevligt ändå...

Det har hänt många nya saker och jag lär mig mer hela tiden. Matte börjar förstå att när hon börjar röra i en kastrull då är det matdags och då ska det gå fort och inte mutas med något torrfoder! Men hon lär sig väl med tiden.

Husse har betett sig lite märkligt de här dagarna. Han går ofta omkring med verktyg i händerna och nu har vi fått nät och plast lite överallt. Men vi får väl se; jag är ju bra på att hoppa...

Hej!

Nu har det hänt grejer må ni tro! Jag har flyttat till ett nytt hus och en ny husse och mattar ( jo, de är flera stycken)! Det började med en liten tur med bilen och efter en rundvandring på nya stället insåg jag läget. Det är här jag ska bo. Här finns klätterträd, vatten och leksaksråttor. Matte är alldeles rädd för de levande.

Här finns också en innätad bro där jag kan hålla koll på omgivningen med humlor och fjärilar; skatorna kunde man lätt vara utan. Det här ska nog bli bra! Jag hör av mig nästa vecka